teiubesc

Att jobba till tio på en fredagskväll när det är marknad och halva staden har samlats för att göra ingenting är ingen höjdare, speciellt inte när man börjar jobba igen klockan sju morgonen därpå och man känner att man inte har nån ork kvar.

Men att bara vara, det var ju det jag ville, dock känns det inte så lockande längre när det innebär att ligga här med en trasig kropp och tusentals tankar. Tankar som förstör. Den värsta tanken är den som ständigt påminner mig om att jag egentligen borde befinna mig där ute, inte sitta här och vänta på ett jävla sms som kommer att framkalla en hjärtattack (ja, jag gillar att överdriva) och få mig att ännu en gång inse vilken otur jag har. Fan. Tror det är dags för mig att stänga av mobilen, datorn och hjärnan nu och inse hur töntigt det här är. Om jag kommer lyckas? Njaa.