teiubesc

Ingenting skulle förstöra mig, men jag kunde inte stå emot så jag föll ner i fällan,
var tvungen att få gjort en massa värdsliga ting som egentligen inte gav någonting.
Försökte spela Miss Duktig genom att prestera mera, glömde vad som var viktigt när tankarna blev flera. Bort från här och nu, jag slets mitt itu och kände mig fast som ett djur i bur. Och ja, visst är det galet, det sätt vi lär oss leva på redan som små?
Jag försökte stå emot, jag vet att jag borde vetat bättre, men utan eftertanke kändes det som enda sättet. Chansen att bli någonting, och visa upp det man kämpat för.
"Men nu skiter jag i allt det där för det där är inte mig."

Click
Så jävla bra.